rockskribenten.blogg.se

Dagens "ack och ve" får handla om mitt skötebarn Veckans Band.

 

Oftast är det skitkul när artister/ band skickar in ansökningar till mig. Många gånger hittar jag pärlor som jag inte kan fatta att jag inte lyckats hitta till på nätet.Ofta sitter jag och klickar mig fram på olika musiksiter som YouTube, MySpace, Reverbnation och Soundcloud för att försöka vaska fram något guldkorn. Och visst finns det såna!

Men, trots det, missar jag uppenbart många, många bra band så jag är faktiskt mycket tacksam för att jag via mitt skötebarn får en möjlighet att höra allt som skickas till mig.

 

Givetvis, eller tyvärr, är jag enväldig i mina val. Det är mig banden, på ett eller annat sätt ska imponera på för att komma med. I bland blir jag glad över musiken som skickats till mig och jag annars kanske missat att få höra, ibland får jag mer känslan av att det inte är musik jag hör utan mer ljud, eller om jag är så fräck... oljud.

 

Banden/ artisterna som jag jobbar med i Veckans Band är okända band och oftast blir de glada över att komma med. Många "ansöker" om att få vara ett av dessa band, en del ber snällt att man ska titta på deras band och överväga att ta med det, andra KRÄVER att få vara med. De som kräver att få vara med är många gånger band som det finns en god anledning till att de inte har så många lyssnare..... Ofta låter de mest krävande banden skit, rent ut sagt.

 

Ledordet är reklam, för det är ju det banden/ artisterna måste göra för sig själva när de skriver till mig, för om det de skrivit och/eller deras musik, kan imponera på eller locka mig - hur ska det då gå till att locka läsarna?

Det perfekta mailet innehåller en presentation, en biografi, musikmaterial att ladda ner eller länkar att gå in på och gärna ett telefonnummer om jag nu skulle få för mig att göra en intervju också eller bara fråga något.

 

Hur ser ett alldeles vanligt mail egentligen ut då?

Ungefär sähär:

Hej Vi är nästa Veckans Band
Vi är skitbra. Kolla in vår hemsida
(länk) till någon halvtaskig låt inspelad i ett pojkrum eller på något mindre hak - ALLTID med sunkigt ljud, givetvis.

 

Får det mig att utbrista:
Det är honom vi ska ha, som i Tjuren Ferdinand ni vet?
Nä, knappast...

 

Nä, färdigtjafsat för idag

 

Over and Out

//